Sandor/Ida v.10

Åker Bort

Kvar blir bara ensamhetskänslan. Den värker så det gör ont.
Dörren rycks upp. Mamma.
''Vad håller du på med? Du har väl packat ihop dina grejor?''
Sandor tar sin färdigpackade väska och går med ner. Han tar på sig jackan.
''Jag går över till Tobbe och säger hej så ses vi utanför om fem minuter''

Jag tycker lite synd om Sandor eftersom han måste lämna sin vän Tobbe och åka iväg. Och det måste vara svårt för honom eftersom Tobbe skulle flytta till Umeå. Men jag tycker också att Sandor har rätt mycket tur för att han ska ju åka till Stockholm där Ida bor.

Jag valde detta stycke eftersom det är ungefär där jag är i boken. Sandor ska åka till Stockholm där Ida bor. Om jag skulle vara Sandor så skulle jag bara åka iväg, men ändå så skulle jag så klart som Sandor gjorde, gå till min vän och säga hej då innan jag åkt iväg. Jag tycker att det finns en slags koppling mellan det här och när jag skulle resa bort för en månad. Varje gång när jag ska åka till Kosovo så längtar jag tills jag träffar mina kusiner och vänner där, men hur mycket jag vill träffa de så vill jag ändå stanna kvar i Sverige eftersom jag inte vill komma ifrån mina vänner, för att jag vet att jag kommer att sakna de jätte mycket. Bara för att han vill åka till Stockholm och träffa Ida så kommer han sakna Tobbe, och det är därför jag tyckte att det passade ihop med min resa.