ÄR DET NÅGON SOM HAR RINGT?!?!
Det
var med sin egen familj han ville vara. Varje gång de satte sig ner
för att äta tänkte han: De måste komma och hämta mig, nu måste
de komma...
Varje dag när
Alex kom från skolan frågade han med hopp i rösten:
–
Är
det någon som har ringt?
Det var aldrig
någon som hade ringt, i alla fall ingen som hade frågat efter
honom.
En dag orkade
han inte vänta längre. En stor ilska hade flutit upp till ytan, han
ville få ut ilskan på något. Han ville slå sönder saker, han
ville se eld som brann.
Han snappade
till sig en tändsticksask och gick ut på gården. I ett hörn
hittade han några tidningssidor som han knölade ihop. Lågorna
flammade upp och hettade. Sen tände han en tändsticka till. Först
brände han de två fotona av sin mamma. Sen det lilla fotot av
pappa. Han grät när han gjorde det.
Jag
valde den här texten av boken eftersom jag tyckte så himla synd om
Alex. Både
Alex mamma och pappa åkte till USA, men hans pappa åkte själv och
hans mamma åkte med alla Alex syskon och
lämnade bara
Alex
kvar.
Om jag skulle varit Alex så skulle jag aldrig klarat av att bränna
de ända fotona jag skulle haft kvar av min mamma
och pappa, men det som Alex gjorde tyckte jag var jätte starkt av
honom.
Det
är jätte synd att han tänkte: De
måste komma och hämta mig, nu måste de komma...
varje gång de åt mat. Jag hoppas bara att Alex klara sig bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar