Efter att jag hade gått på olika internatskolor fick jag börja jobba hos en farbror som hade en konsthandel i Hauge. Där jobbade jag i tio år. Jag började brevväxla med min fyra år yngre bror Theo, vi fortsatte att brevväxla under hela mitt liv.
Jag jobbade under en kortare tid som lärare och ville sedan bli
predikant i Metodistkyrkan. Men jag hade svårt med studierna och
slutade, jag var för rädd för att misslyckas. Jag försökte ändå predika, men jag hade svårt att få kontakt med andra människor.
Jag började teckna för att få utlopp för mina inre spänningar.
Jag gick några olika konstskolor men avslutade inte mina studier.
Jag var outbildad.
Jag flyttade till Paris där min bror Theo hade ett konstgalleri. Jag fick kontakt med andra konstnärer bland annat impressionisterna
(intrycksmåleri). Jag började måla med klara starka färger och använde mig av
komplementfärger (rött-grönt, blått-gult).
Jag flyttade från Paris till södra Frankrike, där utvecklade jag den
stil som jag senare blev så berömd för. Med breda fria penseldrag
som virvlar skapade jag bilder i klara lysande färger.
Min sinnestillstånd var inte stabilt, jag pendlade mellan upprördhet
och djup depression. Under ett gräl med min vän Paul Gauguin som
också var konstnär, skar jag av mig en bit av mitt öra.
I
maj 1889 sökte jag själv till ett mentalsjukhus, jag förstod att jag var sjuk. Här fick jag ett arbetsrum och rädslan
för sinnessjukdom gjorde att jag målade i ett rasande tempo.
Under
de två sista månaderna i mitt liv målade jag 70 tavlor,
målningarna från denna tid är mer expressiva, sönderslitna och
förtvivlade.
http://www.ne.se/enkel/vincent-van-gogh
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar