Person- och miljöbeskrivning
Personbeskrvning från boken
Han tittade på flickan som skötte ringkastningen. Hon såg ut att vara fjorton-femton år. Det första jag la märke till var hennes shorts. De var ljusgula och väldigt, väldigt korta. Jag hade själv likadana, och när jag hade haft dem på mig två dagar tidigare hade killarna retat mig. Det hade känts så bra när Susannah var med mig och vi köpte dem, men killarna skrattat åt mig. Shortsen var mycket snyggare på den här tjejen. Hennes ben var smala och fräkniga, armarna också. Allting på henne var smalt, även läpparna. Hennes hår var långt och vågigt. Det var rött, men så ljust att det gränsade till persikofrägat. Det var nog det vackraste hår jag någonsin sett. Hon hade samlat ihop det på ena sidan, och det var så långt att hon hela tiden måste kasta undan det medan hon räckte ringar åt folk.
Miljöbeskrivning från boken
Luften luktade salt och fukt, som om det skulle börja regna havsvatten vilket ögonblick som helst. Jag låtsades knyta snörena på mina sneakers, men egentligen ville jag bara ta tillfället i akt och i lugn och ro titta på pojkarna och huset en stund. Huset var stort och gråvitt och såg ut som de flesta andra hus längs vägen, fast finare. Det såg ut precis så som jag tyckte att ett sommarhus skulle se ut. Det kändes som hemma.
Egen miljöbeskrivning
De två stora bruna dörrarna öppnas automatiskt av sig själv och när jag går in så ser jag att de inte har ändrat någonting. Den gammaldagsiga stolen står där nära hissen som vanligt och korridorerna luktar sjukhus, inget har ändrat sig. Färgen på väggarna har tappat sin färg, det känns som om den gröna färgen är lite mörkare nu efter alla dessa år. I väntrummet så har de lagt leksakerna i en stor blå hylla. Den svarta gamla TV'n är fortfarande där och det värkar som att de har köpt mycket mer frukt och mat sedan sist jag var här. Jag börjar nu gå i den ljus-gula långa hallen. Äntligen är jag framme, rum 5. Jag öppnar dörren och känner lukten av ren luft. Det verkar som om de precis har bytt lakan och precis städat rummet. Jag forskar lite runt i rummet och öppnar tillslut balkongdörren och går ut. Jag hör vattnet från floden Ätran och jag ser hur solen skiner på alla träd och växter som sedan reflekteras i vattnet. Jag hör också ljus från ankorna när de simmar och försöker att hitta sin mat. För många minnen kommer fram så jag rusar ut hastigt ur rummet och sedan hur sjukhuset. Jag kollar bak och ser det stora vita sjukhuset, men jag ångrar mig inte jag bara fortsätter att gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar