Alex Dogboy Bokrecension v.20

BOKRECENSION

Boken jag har läst heter Alex Dogboy och den är skriven av författaren Monica Zak. Titeln ''Alex Dogboy'' heter så för att killen som hela denna bok handlar om heter Alex. Efter att Alex bestämde sig för att bli gatubarn, umgicks han med två hundar som hette Emmy och Canelo, eller man kan inte säga att han umgicks med de, han levde tillsammans med de. Efter ett tag som gatubarn blev han kallad för Dogboy.

Den viktigaste personen är såklart Alex/Dogboy. Det finns också andra viktiga personer som t.ex. Råttan och Manuel Ballong. Råttan är han killen som hjälpte Alex i början. Han berättade för Alex att han kunde gå till någon plats där det fanns rika människor och sträcka ut handen för att få pengar eller mat. En gång gick Alex, Råttan, Manuel Ballong och två andra gatubarn till McDonald för att där brukade de vänta på att någon skulle bjuda de på hamburgare. Efter några timmar kom en rik man ut och sa att han kunde bjuda de på mat hemma hos sig. När det hade gått några dagar så fick killarna reda på att den här mannen George skulle sälja de till ett annat land. När de försökte rymma så ramlade Alex omkull och då sprang Manuel Ballong tillbaka för att hjälpa honom eftersom George var precis bakom honom.

Jag tror att boken spelas upp i 1900-talet, eftersom de skriver om orkanen Mitch, som tydligen träffade landet Honduras 1998.

En dag flyttade Alex mamma till USA. När hon kom tillbaka hämtade hon alla Alex syskon men lämnade kvar honom i Honduras. Efter att hans pappa också åker till USA så bestämmer Alex sig för att rymma från hans mosters hus och bli ett gatubarn. Alex upplever många äventyr och får veta hur det känns att kämpa för sitt liv.

Författaren skriver som om man är med i boken. Eftersom boken är baserad på en sann historia så blir det ännu mer intressant.

Det finns rätt många budskap med den här boken, men det finns bara en som jag tycker betyder mest: att aldrig ge upp. Även om du blir sårad, ledsen och arg så måste du försöka kämpa. Vad som än händer så måste du alltid tänka på personerna runt omkring dig och tillslut måste du tänkta på dig själv. Du måste försöka vara stark även om det kommer svåra tider och du är sårad, du måste försöka resa dig upp även om du har fallit för många gånger, du måste försöka kämpa även om allting är förlorat, för någonstans finns det alltid ett ljus. Genom tiden kommer du att finna den.

Jag själv tyckte att boken var sådär. Den var inte min typ av bok, men jag tyckte fortfarande att boken var intressant på ett sätt. Det intressanta med boken var nog att det var en sann historia så man tänkte för sig själv hur någon kan ha levt ett sådant liv.