Jag skrev mina tankar om den dikten jag gillade mest och Matina skulle skriva sina tankar om den dikten som hon gillade mest. Jag valde tre bilder eftersom alla tre bilder beskriver lite på sina egna sätt.
Ett öppet sår
Livet är rätt svårt nu, och allting gör så ont. Min själ den är trasig. Snart orkar jag inte mer.
Jag gråter som ett barn när ingen annan ser.
Jag vill berätta, jag vill att ni ska förstå. Men vem bryr sig om mitt öppna sår?
Ångest varje dag, en känsla utav hopplöshet. Tårar som rinner längst mina kinder.
För att hjärtat är tomt och någonting här saknas. Snälla Gud, bara ta mig tillbaka.
Jag har valt denna dikt för att jag tycker att den är rätt sorglig, och jag tycker att jag kan förstå den personen som har skrivit den. Jag tror att det kan ha varit en man eller en kvinna i vilken ålder som helst som har skrivit denna dikt, men jag har en känsla på att det är en kvinna, det är vad jag tror. Jag tror att hon har det rätt svårt nu. Jag tror att hon har förlorat en person som betydde allt för henne. En person som var hennes kött och blod, hennes luft, själ och hjärta, alltså hennes allt. Hon gick igenom något som hon inte borde ha gjort. Hon är ledsen men vet inte hur hon ska uttrycka sina känslor. Hon håller sina tårar och sin smärta inombords när hon är omkring folk, men när hon är ensam så kan hon knappt andas för att hon gråter så mycket. Hon vill inte att någon ska se när hon gråter, för hon vill inte att någon ska känna den smärta som hon känner. Hon vill öppna sig med de, hon vill att de ska förstå men hon kan bara inte. Det är därför ingen människa vet hur hon faktiskt känner, ingen förstår. Det är därför hon vänder sig till gud. För han kan hjälpa henne genom det här. Hon orkar inte vara ensam längre, hon vill ha någon att prata med, men eftersom det inte finns någon människa hon kan tala till så talar hon istället med gud. För hon vet att han kommer hjälpa henne igenom denna hemska tid, hon vet att han kommer leda henne till ljuset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar